Det är säkert bara jag MEN när jag står där på loppisen och frenetiskt sliter i alla gamla lakan och filtar kan jag inte låta bli att det känns som att alla tittar på mig och tycker synd om mig som drar runt på en liten barnaskara och köper lakan fr 70 talet.De tror att mina stackars barn skall få "nya" trasiga lakan att sova på,kanske följer det även med en liten lus?
Ja det kanske låter fånigt men som ung mamma har jag alltid fått försvara mig och har väl blivit lite väl nojjig...
Men endel verkar ha inställningen att alla som handlar på loppis är fattiga...
Var ute på en liten loppis i sya utanför mantorp,när jag som bäst står och sliter bland tygerna kommer det in en mamma med liten son i släptåg,sonen grinar lite för de skall lämna in lite gamla leksaker eller om det var ngr filmer,iaf säger "tanten" som äger loppisen
-inte skall du vara ledsen! nu kan någon som inte har så mycket pengar också få köpa en.
Jag kände inte för att handla ngt tyg den gången...
Jag handlar på loppis för att jag tycker det är så roligt,som julafton när man var liten,man vet inte vad som finns där... man kan hitta väldigt unika grejer och ofta till ett bra pris (snål som man är...)
Jaja de gamla tanterna får väl tro vad de vill...
1 kommentar:
Jag vet PRECIS hur du känner.
Skicka en kommentar